blåsippor.

blåsippa- hepatica nobilis

det är intressant hur man varje år kan bli lika glad, när de där första vårblommorna visar sig.

vinterns förmåga att liksom radera allt minne av växtlighet, den långa väntan och sedan plötsligt,

är man mitt i den.

våren.

planering.

var nere vid lotten i förmiddags, klippte ner gullris (som har hundratals frön, som lätt kan bli nya plantor), mätte in gångar och kände på jorden. ännu lite för hård för att kunna gräva bort gräs. årets första fjäril, en nässelfjäril, flera nässelfjärilar fladdrade runt. solen som värmde.

och igår morse, snön som yrde.

gamla redskap.

morfars redskap, små penséer, regnigt salviablad, rabarber på väg.

då jag har minimalt med plats och pengar, är det bra att låna saker. morfars gamla trädgårdsredskap funkar lika bra 2012 som 1970. ofta håller gamla saker mycket längre än nyproducerade, samt är betydligt snyggare. nya redskap däremot kan vara bättre ur ergonomisk synvinkel.

nu är det bara komposthållare, slang, vattenkanna, en större hink, sättpotatis och några fler sättlökar som ska införskaffas!

sådduppdatering.

jordmandel och röd malabarspenat.

sakta, börjar det dyka upp lite mer i krukorna.

malabarspenaten växer på, liksom små jordmandelstrån. anisisopen är omplanterad och citronmållans alla frön gror villigt, men växer långsamt. citrongräset som jag har i ett vattenglas har börjat få rötter och kan snart planteras i en kruka.

vattenpeppar och prydnadsbanan finns det dock inget spår av. prydnadsbanan kan i och för sig ta flera månader på sig att gro, men föregående år dök den inte upp heller, kan vara för gamla frön. vattenpepparn ska jag pröva att så senare igen, ifall inget händer.

har sått lite nytt som jag väntar på, samt

mottagit spännande fröbrev från emma & inger, tack för det! :)

och nu är kontraktet påskrivet, till lott nr 66!

längtar tills jorden blir grävbar.

köpesallad & gamla grödor.

jag köper sällan sallad från affären, speciellt sällan sallad som säljs i plastkrukor. mest för att det är dyrt, man får inte så mycket sallad för priset, men också för att det känns som ett slöseri med både salladsliv och plastmaterial.

hade i alla fall en sådan sallad hemma, redo att kastas. istället för att kasta den planterades den i en större kruka och efter några dagar sköt nya gröna blad ut.

så, kanske behöver det inte vara helt oekonomiskt att köpa kruksallad ibland.

(men ser fram emot att kunna odla egna salladsväxter.)

och dagens boktips:

lena nygårds- vi odlade till husbehov

lena nygårds var projektledare för fröuppropet, ett upprop som POM (programmet för odlad mångfald) startade 2002 och avslutades 2004. syftet med projektet var att samla in gamla grönsaks- och blomsterfröer, som odlats sedan långt tillbaka i sverige, innan de försvinner i glömska. fröerna som insamlades provodlades och unika fröer hamnar i nordiska genbankens samling.

boken är en redovisning av de fröer som kom in, samt berättelser runt omkring dessa grödor. vart kommer fröerna ifrån, hur har grödan används samt andra personliga odlingshistorier från de personerna som har bidragit med fröer.

frost, ödetomter.

1.vägen till.. 2.ödetomten, med gamla fruktträd. 3.en jordkällare med mintgrön dörr.

4.hallonsnår och träbänkar.

mornar med frost eller dimma ute, får jag som julaftonpirr i magen. vill bara ut, så fort jag kan!

uppleva det, innan det snart försvinner iväg med dagen.

denna morgon var det frost, skyndade iväg när det ljusnat, genom villasamhället, skogen, över fälten och förbi hästhagarna. mot ödetomten.

ödetomter är något som har fascinerat mig länge. vart jag än bor är det alltid lika roligt att ramla på resterna av det som en gång varit en trädgård.

kanske ser man en husgrund, en grindstolpe, några gamla fruktträd, en förvildad häck.

tittar man närmare finns det ofta vintergröna som täcker delar av marken, hjärtbergenia och syrener i ett snår. och mycket annat, om inte gräset har kvävt alltihop.

det är intressant att fundera över trädgårdens historia, vem har en gång bott här och vad hände sedan?

några ödetomter som jag besökte i uppsala hade ett rätt dramatiskt öde, fick jag höra. på den platsen hade det tidigare varit ett sommarstugeområde, ända till en 15-20 år sedan då en pyroman började härja i området. hus efter hus brändes ner, till slut fanns det bara en boende kvar, som gav upp av rädsla och flyttade därifrån.

inget hus finns kvar idag, men tomterna lever vidare. med fruktträd och hallon, silverbuskar som skjuter skott överallt, tåliga perenner och långa häckar med lilablommande syrén.

hur denna tomt ser ut, under frost och snö, vet jag inte än.

det återstår att se när våren dyker upp..